Träd Gräs och Stenar artist

Träd Gräs och Stenar är pionjärer inom DIY kulturen, och jammade med kraft och syfte i 40 minuter redan på den tiden då vad som skulle bli de legendariska San Francisco-band, eller tyska krautrockarna, fortfarande kämpade för att klara sig genom ensiffriga trudelutter med värdigheten i behåll. De reste runt med hemodlad ekologisk mat, och bjöd på till alla de spelade för; de gjorde sina egna instrument, förstärkare och de släppte skivor själva. Hade detta band varit från USA, England eller så i stället för en provinsiell nation i norra Europa ... strunt samma, det är för deprimerande att avsluta denna mening. Trädens arbetsmetod var och är otroligt enkel: de dyker upp på en plats, sätter upp sina saker på golvet, eller någonstans ute i naturen, drar igång generatorerna, plockar upp instrumenten, och sedan börjar de kollektivt stämma in sig i sfären som vi nu kallar transcendental psykedelisk rock musik. Efter det där första meditativa eller explosiva, eller både och, långa jammet, så kör de igång igen, med ett tema, ibland influerat av gamla svenska folkvisor, och lämnar sedan melodin kvar efter några verser och resor till platser som idag beskrivs som 'bortom tid och rum'. Det var lite som Ornette Colemans eller The Velvet Undergrounds live formel: du vet början och slutet, men vad som finns i mellan dessa två punkter är det som gör livet värt att leva; det magiska improviserade okända. Bandet växte sömlöst från två tidigare grupper; först Persson Sound (Pärson Sound), därefter International Harvester (senare förkortat till bara Harvester). International Harvester/Harvester släppte två album, 1968-1969, men själva cellkärnan, Pärson Sound, som inte gav ut någon platta när det begav sig, behövde vi som inte var där vänta ända till 2000-talet för att höra då Subliminal Sounds äntligen gav ut deras banbrytande inspelningar som sedan dess hyllats världen över. Låt oss dra en snabb och grov översikt: Det börjar med BoAnders Persson, som 1965 hade gjort elektroakustisk musik, och haft nöjet att jobba med Terry Riley som handledare, inom akademiska ramar som han snabbt bröt. Sen blev BoAnders förälskad i rock'n'roll, via Dylans och Stones. Han insåg dess kollektiva, deltagande potential. Det var början av slutet på 1960-talet trots allt, världen kunde fortfarande förändras till det bättre och alla kunde delta. Gemenskapen och att komma tillsammans var möjliga lösningar, inte bara tomma slagord. Bo Anders förstod snabbt att rockmusik var mindre elitistisk och mer demokratisk än avant-garde. Men man kan ju spela rockmusik på ett annat sätt, eller hur? Så länge det finns ett stadigt och evigt beat, är allt möjligt. Under namnet Persson Sound (Pärson Sound) skapade BoAnders och hans vänner några musikalisk happenings, som involverade innovativa bandmanipulationer och ”drones”, men tiden tillkom elbas, spelad av Torbjörn Abelli, och trummor, spelade av Thomas Mera Gartz, och något revolutionerande hände. Detta var 1966/67, innan Grateful Dead’s Dark Star eller Velvet Undergrounds Sister Ray existerade, före Amon Düül, Can, Neu!, eller Faust någonsin hörts av. Persson Sound/Pärson Sound skapade en ny form av rockmusik. De var inte bara först, utan också bäst på detta framförande och det tycks nu internationellt att det är olyckligt för vårt gemensamma musikaliska arv att detta bara var något folk fick uppleva i Skandinavien, att andra inte fick reda på och skörda dessa musikaliska frukter för än decennier senare. Sätt alla typer av ’tänk om’ här. Lägg till fler musikanter till Pärson Sound, plus den tidens anti-Vietnamkrigs demonstrationer, multiplicera med folkmusik, och du får International Harvester, vars två album är klassiker i en mängd olika genrer. På de två Harvester albumen finns flera ledtrådar och dolda inslag av vad som komma skall när Träd Gräs och Stenar bildas 1969: avskalade riff, minus tejpmanipulationer, och med de mest nakna och urbenade ”drones”, inte skapade av oscillatorer, utan av den mest dödliga musikaliska kombination vi känner till; gitarrer, bas och trummor. TGS spelar runt, är bland annat med och arrangerar de första Gärdet-festerna som blev banbrytande för 70-talets alternativa musikrörelse, släpper fyra stycken album, och deltar i en mängd olika andra musikaliska konstellationer. 1972, efter att bara existerat i ca tre år - en förvånansvärt kort tid med tanke på bandets rykte och påverkan på samtida och kommande musik - tar TGS en lång lång paus från sin verksamhet. Kanske mest beroende på att några av dem flyttade långt från Stockholm ut på landet till en gård och bland annat sysslade med organiskt odlande. Först i mitten av 1990-talet återupptar Träden spelandet, i originalsättning, förutom Arne Eriksson. Deras musikresande tar ny fart och de turnerar längre bort än någonsin förut; i Europa, Ryssland, USA och Japan där de nu har en växande och uppskattande publik. Sedan drar BoAnders till större delen tillbaka sig till huset i Värmland och ersätts av Reine Fiske. Gitarristen som också spelar med bland annat Dungen och The Amazing och varit inblandad i flera av nyutgåvorna av TGS och BoAnders musik i konstellationerna före TGS tillblivelse. Torbjörn Abelli avlider 2010 i sviterna av borrelia. Sigge Krantz kommer in och övertar basspelet. Just när bandet får upp ny fart efter Torbjörns frånfälle, avlider Thomas Mera Gartz hastigt i en ovanlig A-streptokock infektion våren 2012. En förlamande tid följer och bandet känner sig hemsökta av onda krafter, som målar tillvaron i deprimerande färger. Men så sakta föds ett hopp om att det trots allt är möjligt att fortsätta göra musik. Det finns en stark och levande musikalisk och mänsklig anda som TGS fortsätter att förvalta på sitt sätt. Träd Gräs och Stenar gör fortfarande sin egen tidlösa musik med rötter i myllan och grenar som sträcker sig högt upp i klara luften. Nya plattan, Tack för kaffet har också fått växa fram i sin egen takt och spelats in under många år. Det har ju faktiskt förflutit åtta år sedan deras förra, och grammisnominerade, Hemlösa Katter kom ut. Den blir något av en avskeds föreställning för gamla Träd Gräs och Stenar då alla gamla och nya medlemmar, inkluderande BoAnders, Torbjörn och Mera är med och spelar. Musiken är fångad i Trädens musikverkstad i Svartsjö och består mest av improviserade stunder där ljuden reser bortom tid och rymd, något som varit TGS signum genom åren. Det vilar kanske en form av vemod över en del av albumet mycket beroende på hur obarmhärtigt och plötsligt Mera och Torbjörn gick bort, men också lite lättare och galnare infall. Allt är inspelat live så det finns inga förskönande omständigheter, utan allt är avskalat och osminkat, precis som livet kan vara när känslan får styra. En manifestation för den improviserade tidlösa organiska musiken och det fria skapandet. Real life!